Folkhögskola sigtuna
På gångavstånd till Sigtuna stad, beläget på en av Sigtunas västra kullar, ligger Sigtuna Folkhögskola från år Här kombineras folkhögskola med vandrarhem, konferens och kursgård. Allt för att skapa ett bredd och engagemang och förena människor med olika erfarenheter. En vinter på Sigtuna folkhögskola Gösta Vestlund Folkhögskoleveteranen Kan en folkhögskola se ut hur som helst, tänkte jag, när jag en dyster oktoberdag steg av bussen vid Sigtunastiftelsen och såg de mäktiga byggnaderna på höjden framför mig.
Jag hade för några år sedan deltagit i en lekafton på Fornby folkhögskola. En som jag minns det måttfull herrgård vid Tunaån.
Projektår - musik
Men här stod jag inför något helt annat. Höga fönster som på vår hemkyrka, valv och pelare av sten, en rosengård med en fontän i mitten och krönt av allt ett torn med en riktig klocka. Hur skulle det bli att leva en hel vinter i ett kloster? Min förvirring växte, när en vänlig vaktmästare följde mig till det elevhem, där jag skulle bo tillsammans med ett tjugotal kamrater, en gammal herrgård på en udde i Mälaren.
Tänk om vinterkursen hade förlagts dit!
Sigtuna folkhögskola
Och min tveksamhet stärktes genom mötet med mina blivande kamrater. Några kom från välbärgade jordbrukarhem runt Mälardalen, de flesta från utpräglade fattigkvarter i Stockholm och Göteborg. Senare mötte jag övriga kurskamrater, många kvinnliga, de flesta med hemkänsla i olika kyrkliga ungdomsorganisationer och så några från väletablerade medelklassfamiljer i huvudstaden.
En brokig skara ett i gåtfullt kloster.
Foto distans - påbyggnadsutbildning
Men mötet med rektor och lärare rätade ut flera frågetecken. De framträdde med den värdighet som lärarjobbet påbjöd men samtidigt med en spontan glädje, som påverkade mig överraskande starkt. Jag förstod senare att flera av kamraterna kände detsamma. Lärarna såg med iver fram mot att göra sina kurser till en berikande upplevelse för oss alla. Undervisningen präglades av föreläsningar, men i några ämnen främst i litteraturhistoria och samhällskunskap tog samtalen efterhand allt större plats.
Vi elever upplevde att vi förändrades från mottagare till deltagare. Den känslan förstärktes där uppgifterna krävde ett nära samarbete mellan lärare och elever. Skolan hade bestämda regler. Manliga och kvinnliga elever fick umgås endast i de gemensamma vardagsrummen och i elevhemmen skulle ljuset släckas senast klockan På fredagarna samlades vi i stora salen till diskussioner om aktuella ämnen.
Rektor satt ordförande. Ordet var fritt. Det fanns bara ett förbud: Ingen får såra någon annan. Inläggen kunde bli skarpa, också mot ordföranden. Han log och gav därmed utryck för den hänsyn som ytterst påverkade våra möten.