Viktor rydbergs dikt tomten

Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka. Så har han sett dem, far och son.

Viktor Rydbergs ”Tomten” släpps i exklusiv nyutgåva – med illustrationer av Oscar Kylberg

Idéhistorikern Anders Burman skriver om den klassiska dikten, och vad det egentligen är för en gåta tomten grubblar över. En juldiktare från en tid som flytt. I dag är det nog den vanligaste bilden av Viktor Rydberg. En harmlös, svårförståelig och allmänt föråldrad poet som på något sätt har med julen att göra. I sin samtid hörde Rydberg däremot till de mest uppburna författarna och det fortsatte han att vara långt efter sin död Under första hälften av nittonhundratalet publicerades mängder av avhandlingar, monografier och uppsatser om hans liv och verk samtidigt som hans skrifter gång på gång fick tryckas i nya upplagor.

Midvinternattens köld är hård rolig Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste; nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka.

Endast tomten är vaken parodi The Tomten by Viktor Rydberg: presented in Swedish and English translation.

Jultomten Tomten (poem) " Tomten ", also known as "Midvinternattens köld är hård", is a poem written by Viktor Rydberg, and originally published in Ny Illustrerad Tidning in While outwardly being an idyllic Christmas poem, the poem asks about the meaning of life.

Viktor rydbergs tomten Tomten (av Viktor Rydberg) Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning år Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.

Han lästes i vida kretsar som inte bara en skönlitterär författare utan också en obekväm men inspirerande religiös tänkare, en vass samhällskritiker och en bildad kulturhistoriker. Förutom romaner, noveller och dikter skrev han hundratals tidnings- och tidskriftsartiklar och fördjupade sig i Bibelns lära om Kristus, romersk kejsarhistoria och den samtida darwinismen.

Han var upptagen av de stora metafysiska och existentiella frågorna om tillvarons beskaffenhet och meningen med livet men ville också förstå — och under vissa perioder förändra — den värld i vilken han levde. Bland annat blev han mot slutet av sitt liv ledamot i Svenska Akademien, hedersdoktor vid Uppsala universitet och professor i först kulturhistoria och sedan konsthistoria vid Stockholms högskola.

Vad man än tycker om Rydberg måste man medge att han verkligen inte bara var en juldiktare. Ja, vad man än tycker om Rydberg måste man medge att han verkligen inte bara var en juldiktare. I själva verket är spännvidden i hans verk förbluffande.

”Tomten” – en grå, grubblande iakttagare

Tveklöst var han den främsta och mest mångsidiga svenska skribenten mellan Fredrika Bremer och August Strindberg. Frågan är om han inte är den lärdaste författaren i den svenska litteraturhistorien över huvud taget. Som läsare dras man in direkt av den stämningsskapande upptakten: Midvinternattens köld är hård, Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.

Mån vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Det är kallt, tyst och stilla. Den lille hustomten strosar omkring på den avsides liggande gården och ser till djuren och människorna.

Tomten (av Viktor Rydberg)

Här finns får och lamm, hönor och en tupp, en hund som han är vän med och en häst som drömmer om doftande klöver. Man förstår att tomten inte bara är barnkär utan också gammal eftersom det påpekas att han har upplevt flera generationer av människor som bott på gården. De har kommit och gått, han har vakat över dem alla. Det som lyfter dikten från det rent idylliserande stämningsläget är just att tomten emellanåt slås av existentiella och metafysiska frågor som han inte riktigt begriper sig på.

Viktor Rydbergs ”Tomten” – en andebegränsad gigant av små proportioner

Vad gåtan handlar om är något diffust men efterhand framgår det att den kretsar kring tidens lika obevekliga som svårgripbara ström. Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström, undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara. Efter den ursprungliga gudomliga enheten lever vi här och nu innan vi efter döden kommer tillbaka till en högre enhet.